Ju längre jag kommer in i filmen, desto tätare blir atmosfären. Till slut känns det nästan som att jag kan ta på den. Känna lukten. Det är få filmer som bygger en lika skön stämning som Planet Terror.
Med en perfekt blandning av sköna dialoger, grymma skådisar, musik som är lika fantastisk som originell och ett otroligt kameraarbete finns det inte många filmer som kommer upp i samma proffsiga utförande.
Det är mer än ofta humorn sjunker till nivåer du inte trodde fanns. Den är riktigt svart. Svart humor = bra humor. Sexig strippa med automatvapenprotes till sitt ben någon?
Tarantino och Rodriguez är verkligen ämnade för någonting riktigt riktigt stort snart. Dock vet jag inte om hollywoods två mest hyperaktiva regissörer någonsin kommer att få den riktiga blockbustern, men å andra sidan tror jag de skiter fullständigt i det. De vill fortsätta hålla på med sina sjukerier. Sjukt bra sjukerier.
Trots att det blir barnsligt roligt ibland så tar det aldrig hål på spänningen och atmosfären i filmen. Med fantastiskt utmärkande karaktärer och lekande med ljudet håller filmen fast vid dig från början till slut.
De lyckas till och med klämma in en kärlekshistoria. Som för mig, helt oväntat, blev rätt gripande till slut. De var då jag visste det jag misstänkt hela tiden. Rodriguez är ett filmgeni.
Ingen kan väl anklaga mig för att ge ut spoilers iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar