Despicable Me

Gru är en väldigt bitter människa. Han smäller ballonger i ansiktet på barn och försöker med så stora onda dåd som möjligt. Därför är det som upplagt för humor när han blir tvungen att adoptera tre små barn för att kunna stjäla sin största dröm. Månen.

Filmen håller inte riktigt Disney eller Dreamworks-klass, men den har helt klart sina ljusa punkter. Bra story, fungerar både till vuxna som barn, och stundtals rolig. Ett av mina favoritskämt i filmen är när Gru ska gå till "The Evil Bank", och det står "Former Lehmann Brothers" strax under skylten. Klockrent budskap! Hursomhelst är det en rolig film som borde ses!

ITS SO FLUFFY

The Fighter

Den här filmen kunde enkelt blivit en vanlig dussinfilm med tanke på temat. Idrott. Det görs inte allt för många riktigt spännande idrottsfilmer. Även fast jag är en sucker för dem så är handlingen och slutet ofta identiska. Det gör de flesta idrottsfilmer förutsägbara, men ändå bra. Alla gillar ju ett lyckligt slut? Nej oftast är det vägen dit som räknas i filmerna, även så i denna. Hade det inte varit för brilliant skådespeleri och en regissör med känsla ända ut i fingerspetsarna för film, så hade även denna blivit en vanlig dussinfilm.

Christian Bale gör en så jävla bra rolltolkning när han går in i rollen som Dick Eklund, en föredetta boxare som hjälper sin bror och bäste vän att boxas. Han har gått ner åtskilliga kilon och sluddrar på orden precis som en gammal boxare gör. Fullständigt Brilliant. Mil ifrån hans Batman-tolkning med den sjukt skumma rösten...

Mark Wahlberg gör även han en bra insats som Micky Ward, en boxare, som efter en rätt kass boxningskarriär och bruten hand i bråk med polisen ,tar upp sin boxningskarriär igen. Dickie hamnar i fängelse och Micky måste klara sig själv med nya tränare och ny manager. Rätt intressant.

De två huvudrollerna i all ära. Något som lyfter filmen är samtliga biroller. Från hans mamma, hans systrar, alla vänner, till hans flickvän. Alla spelar med övertygelse och det ger filmen, bortsett från andra sportfilmer, en djupare dimension.

Som vanligt är filmen baserad på en sann berättelse, så man vet aldrig riktigt vad som kommer hända. Mark Wahlberg har tydligen slagits för att få denna film gjord i ett antal år. Det gjorde han helt rätt i. Detta är en av de bästa idrottsfilmerna som finns där ute!

Se den!

High Fidelity

Ibland hittar man filmer som nästan är gjorda just för att du ska se den. Det kan kännas som att själva budskapet i filmen är riktat till dig, eller att du kanske känner igen dig i karaktären. Men någon gång kanske det känns som att det är du i filmen, och den speglar en liten annorlunda version av ditt liv. För mig var High Fidelity det sistnämnda.

Den handlar alltså om "Rob", en kille strax innan 30 som äger en skivbutik och har en lägenhet packad med ett tusental LP-skivor. En dag blir han dumpad av sin sambo, och börjar fundera: Varför dumpar alla tjejer mig? Är det för att jag omger mig av skitmycket skivor? För att jag är besatt av musiken? Eller är det helt enkelt för att jag är en dålig person? Han bestämmer sig för att söka reda på de 5 tjejer som krossat hans hjärta mest, för att få svar på frågan.

Jag tror inte det bara är jag som kan känna igen mig i denna film. John Cusack har en väldigt öppen dialog om hans tankar, och vad han tror att tjejerna tänker. Så den tilltalar nog en hel del andra killar också, och leker lite med våran oförståelse för det kvinnliga könets tankar och känslor. Dock är det vissa händelser i filmen som jag känner är väldigt riktade mot mig själv. Jag hoppas det finns fler där ute som får samma känsla!

Ikväll har jag helt klart fått en ny favoritfilm. High Fidelity kommer jag aldrig att glömma! Och detta var verkligen inte sista gången jag såg denna film. Så nästa gång ni har filmkväll, då är High Fidelity ett måste!

1000!

Över tusen sidvisningar! Hejja! Tack så mycket för att ni läser bloggen. Utan er hade jag haft svårt med motivation för att fortsätta!

Kom gärna med tips på hur det ska bli roligare att läsa bloggen! Borde jag börja med betygskala? Annan design? Mer fokus på nyheter? Kommentera gärna!

Buried

Jag har skrivit manus till en film. Vill ni köpa idén?

Vad handlar den om?

Det handlar om en kille som vaknar upp i en kista som är begravd. I kistan ligger en telefon som han har kontakt med omvärlden med. I 90 minuter ska han försöka ta sig därifrån. Det finns inga andra scener med. Vad sägs?

Sure!


Ärligt talat. Idén är inte så jävla bra. Det skulle bli sjukt intressant att se hur han klarade av att göra film om detta fenomen. En man i en kista låter ju inte så spännande direkt.

Tyvärr måste jag erkänna att det inte är så jävla spännande heller. Filmen känns aldrig riktigt spännande och bidrar inte till filmkvällen med något annat än konsten att produktplacera i en film med en snubbe inlåst i en kista. Regissören har verkligen gjort sitt bästa med att göra en spännande film av ett klaustrofobiskt manus, men det faller ändå platt. Jag fick aldrig någon känsla av klaustrofobi eller panik, och slutet var väldigt väntat.

Btw, hur länge räcker syret i en kista egentligen?

Nej nu väntar jag istället på att Ryan Reynolds drar på sig sina gröna trikåer och sparkar röv som gröna lyktan!

Wall Stret: Money Never Sleeps

Rätt gammal den där gubben a? Michael Douglas gör comeback som Gordon Gekko! Bänka er!

Första Wall Street filmen tyckte jag var spännande och fylld med nytänkande och sköna intriger. Samt riktigt bra skådespeleri från Douglas och Charlie Sheen.

Tyvärr är skorna lite för stora för att WS:MNS ska kunna fylla dem. Filmen är lite sämre på samtliga punkter. Douglas spelar inte alls lika bra som i första, Shia LeBouf är lika irriterande som vanligt. Endast Carey Mulligan kommer upp i toppklass vad gäller skådespeleriet! Sedan är hon sjukt söt också.

Storyn håller väl. Stundtals spännande. Klassisk Wall Street-film. Vilket gör den tillräckligt bra för att jag ska kunna rekommendera den!

Och Carey Mulligan, om du ser det här; Will you merry me?

Dinner for Schmucks

Alldeles för många gånger i denna film vill jag titta genom fingrarna. Tål ofta inte när det blir pinsamt i filmer. I denna film blir det så sjukt överdrivet pinsamt också. Men det är kul. Den har sina stunder. Tyvärr är det bara stundtals roligt, och många gånger överdrivet som sagt. Men Steve Carell spelar en idiot som inte vet om att han är helt blåst, och gör det på ett klockrent sätt! En mer godtrogen, ovetandes och irriterande kille har aldrig skådats på film! Det är lätt att förstå huvudkaraktären som blir grymt irriterad på honom.

Sjukt kul ibland, ibland inte. Men lätt värd att se! Som komedi håller den.

Resident Evil: Afterlife

Tänk er att ni har ett rätt bra och beprövat koncept, som sålt miljoner spel, och som fortfarande håller. Efter flera år.

Tänk er att att ni mjölkar konceptet, låter mjölken stå framme. Den blir sur. Sen blir den hård. Och möglig. Den luktar äckligt. Sedan äter du mjölken, bajsar ut den, och gör en kaka. Då har du Resident Evil: Afterlife.

Filmen kan endast ses av fans till filmerna. Inbitna fans till spelserien (som jag själv) har knappast någon anledning till att se dessa filmer längre. Första var rätt okej, kul att se hur de lyckades göra film av hela grejen som. Men sedan dess har det bara gått utför. Och jag hoppas verkligen att detta var botten. Som film håller den verkligen inte klass.

Se den inte! Det finns TUSEN bättre filmer du inte sett. Den är inte värd att se för att det är Resident Evil längre. Den är inte värd att se för att det är zombies eller monster längre. Den är inte värd att se. Punkt.

An Education

Det känns så tråkigt att skriva om hyffsade filmer! Det är grymt mycket roligare och mer givande att antingen hissa eller dissa en film. Så länge jag ser okej filmer är jag rädd att inläggen bara kommer bli okej också.

Iallafall.

An Education är ett välgjort drama som inte är allt för invecklad. Rätt enkel att bara sätta sig ner och se. Själv fastnade jag aldrig för karaktärernas känslor, då förhållandet filmen kretsar kring är för mig sjukt främmande. Gubbsjuka på hög nivå. Men av karaktärerna runtomkring i filmen att döma, så verkar det inte ha vart något ovanligt på den tiden...

Så ännu en varken eller film. Blä. Ge mig nåt bra! Tips?

Jag bjuder på denna så länge, från Ross vs Ross:

Noise

Noise är en Australiensk kriminalfilm. Typ. Den har två olika trådar, eller personer, som man följer under filmens gång.

Grymt stämningsfull film. Fantastiskt jobbat med ljud och bild för att skapa rätt känsla. Trots dåligt tempo vart den aldrig riktigt tråkig, utan det var hela tiden intressant att följa med i filmen. Lite som Zodiac. Bra skådespeleri också!

Rätt tunn handling dock. Och slutet lämnar sjukt mycket kvar att önska.

Okej film, värd att se om man har brist på annat!

Knight and Day

Tänker inte gå in speciellt djupt i analysen av denna film. Ni som har koll på era filmer har nog förstått att det är en enkel romantisk actionfilm. Antagligen rätt kass, dåligt skådespeleri och många klyschor.

Men ni har fel! Den var helt okej faktiskt. Visst, lite klyschig, men ändå hyffsat intressant. Den var aldrig tråkig, och ja, jag skrattade även nån gång. Säga vad man vill om Tom Cruise, men spela kan han! Det syns väl inte lika bra i denna film som i till exempel Collateral eller Valkyrie, bara för att nämna några, men nog finns det där.

Så känner ni er för tillfället rätt hjärndöda och inte sugen på nånting alls, slå på Knight and Day så får ni en lagom dos underhållning!