Den här filmen kunde enkelt blivit en vanlig dussinfilm med tanke på temat. Idrott. Det görs inte allt för många riktigt spännande idrottsfilmer. Även fast jag är en sucker för dem så är handlingen och slutet ofta identiska. Det gör de flesta idrottsfilmer förutsägbara, men ändå bra. Alla gillar ju ett lyckligt slut? Nej oftast är det vägen dit som räknas i filmerna, även så i denna. Hade det inte varit för brilliant skådespeleri och en regissör med känsla ända ut i fingerspetsarna för film, så hade även denna blivit en vanlig dussinfilm.
Christian Bale gör en så jävla bra rolltolkning när han går in i rollen som Dick Eklund, en föredetta boxare som hjälper sin bror och bäste vän att boxas. Han har gått ner åtskilliga kilon och sluddrar på orden precis som en gammal boxare gör. Fullständigt Brilliant. Mil ifrån hans Batman-tolkning med den sjukt skumma rösten...
Mark Wahlberg gör även han en bra insats som Micky Ward, en boxare, som efter en rätt kass boxningskarriär och bruten hand i bråk med polisen ,tar upp sin boxningskarriär igen. Dickie hamnar i fängelse och Micky måste klara sig själv med nya tränare och ny manager. Rätt intressant.
De två huvudrollerna i all ära. Något som lyfter filmen är samtliga biroller. Från hans mamma, hans systrar, alla vänner, till hans flickvän. Alla spelar med övertygelse och det ger filmen, bortsett från andra sportfilmer, en djupare dimension.
Som vanligt är filmen baserad på en sann berättelse, så man vet aldrig riktigt vad som kommer hända. Mark Wahlberg har tydligen slagits för att få denna film gjord i ett antal år. Det gjorde han helt rätt i. Detta är en av de bästa idrottsfilmerna som finns där ute!
Se den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar