Simon har aspbergers. Det gör att han inte förstår känslor, utan hellre håller sig till sina rutiner och rymdböcker och ekvationer istället. När han flyttar in hos sin bror Sam, går det inte riktigt som någon önskar, de delar nämligen boendet med Sams flickvän också.
Filmen är en frisk vind i svenskt filmmakeri, ungefär som när "Låt den rätta komma in" var i hetluften. Handlingen är inte lik någon annan film, och det är ovissheten som gör den så fantastiskt bra. Och skådespeleriet. Jävlar vilka stjärnor. Skarsgård som spelar Simon är grym i sin roll, jag känner dock ingen med aspbergers så jag kan tyvärr inte relatera. Cecilia Forss gör en riktigt charmig roll, där hon är raka motsatsen till både Simon och Sam. Söt tjej. Den som verkligen lyfter filmen enligt mig dock, är Martin Wallström, som spelar Sam, Simons bror. Där har ni sveriges nästa stjärna, jag lovar!
Jag blev verkligen berörd av filmen. Mest kände jag av Sams känslor av hopplöshet när Simon inte går att kontrollera, men även lyckan och hans kärlek till sin bror. Jag vet inte om jag någonsin fastnat för en svensk film på detta sätt, den gör mig jävligt glad helt enkelt. Skönt. Ni måste verkligen se den om ni har missat den!
Det är den bästa svenska film jag sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar