Har jag skrivit om tårar i något inlägg förut? Tårar som kommer när du blir ytterst rörd av en film. Jag hoppas inte det, i så fall tror ni väl att jag lipar för var och varannan film. Böl-Erik. Denna film berör verkligen, och det var svårt att hålla emot tårarna måste jag erkänna. Tur att jag ligger ensammen och tittar på den åtminstonde.
Don Cheadle spelar Alan Johnson, som springer in i sin gamla collegevän Charlie Fineman, spelad av Adam Sandler. Nu får ni förresten inte bli förskräckta och tro att jag gråter till Adam Sandler-filmer, för de brukar knappast vara tårmaterial. Nej, det här är långt ifrån den vanliga Adam Sandler filmen, både i handlingsväg och skådespelarinsatser. Charlie Fineman verkar i alla fall ha förträngt sitt tidigare liv, han kommer inte ens ihåg sin rumskamrat från två år på college. Desto mer Alan Johnson lär känna Charlie, och kommer honom nära, ju allvarligare blir tonen på filmen, och man inser snart varför Charlie uppträder som han gör. Adam Sandler gör en makalös insats som Charlie, speciellt i referens till samtliga av hans tidigare skådespelarinsatser. Han ser sårad ut på riktigt. Tänk er Modosupporter efter kvalserien är slut med Modo på tredje plats. Sårad.
Detta är en av mina favoritfilmer, som jag inte vill att någon ska missa! Dels för att den är så jävla bra, dels för att Adam Sandler gör en väldigt seriös roll väldigt bra. Bara det är värt titten.
Efter den här filmen undrar jag bara en sak: Varför har Adam Sandler aldrig fått spela Bob dylan? Se filmen så förstår ni att det är en befogad fråga!
