Melancholia

Vad händer? Är detta verkligen något jag bör spendera min fredagkväll med? Det här verkar SKITtråkigt.

Det var precis vad jag tänkte under de fem första minuterna av Melancholia. Sedan tänkte jag samma sak i tio minuter till, sen hände det någon grej, sen gick det 20 halvtråkiga minuter till, då sågs Kirsten Dunst naken, jag blev vaken. Mycket mer än så händer inte i filmen, tycker jag.

Jag måste erkänna, jag har svårt för Lars von Triers filmer. Det är inte min kopp te, om man säger så. Det här var inte den filmen som bröt mönstret heller. Den har några ljusa stunder, speciellt mot slutet, men i övrigt tycker jag att den var väldigt långdragen. Jag kan förstå varför kritiker hyllar filmen dock. Det är en film med mycket känslor, och fint bildspråk. Förutom det, är det som sagt slutet som lyfter filmen. Det gjorde faktiskt filmen i sin helhet nästan sevärd!

Trots slutet, var det här ingen fredagsfilm. Jag skulle kunna tänka mig att den passar bättre en urtråkig söndag. Det vill säga då du sett alla filmer du kan komma på tidigare under veckan, och sitter där i soffan med en muspekare på en torrentlänk eller ett Melancholia-fodral i dvd/bluray-hyllan. Jag såg den bara för att ha sett Melancholia, det är ju ändå en storfilm, men jag hade nog inte sett den igen om jag visste att den skulle så här tråkig!

På en skala från Tori Spelling till Scarlett Johansson ger jag filmen en Maggie Gyllenhaal. Tråkig, men ändå lite charmig.

PS. JAG VET. Det var hur länge som helst sedan jag skrev ett inlägg här. Ska försöka skärpa mig. Igen. Förhoppningsvis blir framtida inlägg lite bättre genomtänkta än detta, då jag nu bara desperat ville få ut text på bloggen. Ha överseende! Det kommer mer!